Stig Andersson


Älgjakten under de senaste 60 åren



Älgjakten har under de senaste 60 åren genomgått mycket stora förändringar. Vi har fått skogsbilvägar som genomkorsar våra jaktmarker och vi har skaffat moderna transportmedel. Älgdragare, fyrhjulingar och traktorer finns nu i så gott som varje jaktlag.

Vårt jaktlag byggde för några år sedan ett modernt älgslakteri, med kylrum för 10 älgar, varmt och kallt vatten samt elvinsch för att dra av älghudarna.

Jag började jaga älg år 1938 och ända fram till mitten av 60-talet fick vi stycka älgarna i skogen och bära dem fram till närmaste allmänna väg. Vi bar i bärmesar och säckar, sådana skulle varje passare utom hundföraren ha med sej.

Hygienen var väl heller inte den bästa, jag minns hur det kunde vara både älghår, barrnålar och mossa på köttet när vi nådde hem till den ladugårdsbyggnad där vi slaktade upp älgarna och delade upp köttet i köttlotter.


Göran Sahlin fällde älgen med guldhornet i Skyttmoskogarna år 1984.

När vi jagade på södra sidan Ammerån bar vi i regel köttet ner till ån och rodde hem älgarna i båt hem till byn, ibland en roddtur på 7-8 km. Vi var på den tiden bara 8-9 jägare i jaktlaget så det var ganska jobbigt innan vi var hemma med vårt jaktbyte.I bland om det inte var för besvärlig terräng använde vi häst och släpa för att släpa älgen till närmaste väg.

Den utrustning vi hade var synnerligen enkel, inga radioapparater, inga speciella jaktkläder, en vanlig morakniv i bältet och enkla gevär utan kikarsikte, vanligast var Husqvarna 9,3 mm, men även någon 12,7 mm Remington förekom bland äldre jägare.

Dagens jägare med sin dyrbara utrustning har helt andra förutsättningar att bedriva sin jakt och antalet jägare i de flesta jaktlag har ökat betydligt, vårt jaktlag består nu för tiden av 20-25 jägare. För många jägare från södra Sverige är älgjakten i Jämtland årets höjdpunkt. Vi har många jägare från Göteborgstrakten, och flera från Stockholm.

Jag vill nu beskriva en dag med Skyttmons jaktlag en dag i oktober för något år sedan. Klockan är 6 på morronen när vi åker upp till älgslakteriet där vi brukar samlas för att resonera om hur jakten skall läggas upp och dra lott om våra pass, men planläggningen av jakten har i regel jaktledaren Göran gjort redan kvällen innan.

Det är mörkt när vi samlas utanför slakteriet och en besvärlig dimma ligger efter Ammeråns ådal. Ur sin bil hoppar Bertil, även kallad
"Greven" och snart hör vi hans kommentarer och glada skratt, han kan konsten att "hålla låda". Göran går runt med sina passlotter och alla drar sina lotter utom Göran som skall gå som hundförare. Själv får jag pass 21. Det är ett bra pass på den trakt som vi skall jaga på, ca 350 meter från skogsbilvägen som går rätt genom trakten.

Vi är bara 12 man den här dagen därför att många av jägarna från södra Sverige jagar på sina hemmamarker under oktober. När vi åker skogsbilvägen är det svårt att se baklyset på framförvarande bil,så tät är dimman, men man har ju lovat bättre väder med solsken längre fram på dagen. Efter ca 8 km är jag framme vid stigen som leder ner till mitt pass. Jag tar ryggsäck gevär och min fällbara stol och går stigen ner till myren.

Där ute på myren är mitt pass. Jag sätter mej på stolen med ryggen mot en tall, på myren växer både tall och björk och en del videbuskar, men sikten är ändå ganska bra. Till vänster om mej har jag en liten tjärn ca, 250-300 meter i nordlig riktning, men den syns just nu inte för dimman. Bakom mej har jag en granridå som sträcker sej från tjärnen upp till vägen.

Göran går ut med hunden ca 3 km längre österut och kommer att passera i närheten av mitt pass om ingenting oförutsett inträffar. Från mitt pass ser jag en tallbacke några hundra meter bort, där uppe sköt jag 1955 en fin tjur på ståndskall för min hund Grej nr 1. Jag hade tre hundar i följd som fick heta Grej, alla fina jämthundar och mycket bra älghundar. Den jakt som avslutades där uppe i tallbacken inträffade för över 40 år sedan. Ja, tiden går och här sitter jag och drömmer om tiden då det begav sej .

Jag minns att vi styckade älgen i skogen och bar den i säckar och bärmesar ner till Ammerån där vi lastade älgen i en båt och rodde hem till byn. Medan jag funderar på gamla tider, kan jag höra en hund skälla på andra sidan Ammerån en bit uppe berget det är troligen en hund från något av våra grannlag.

En svag vind från väster börjar nu att fösa dimmorna med sej österut i riktning mot Borgforsen och jag kan nu se en del av tjärnen. Det börjar nu bli en aning kyligt och jag drar till mej ryggsäcken och letar fram termosen. Det skall smaka bra med en kopp kaffe nu. Medan jag dricker mitt kaffe tittar jag på en björk som blåst omkull nere vid tjärnen och hur roten sticker upp en bit ovanför gräset som växer runt tjärnen. Roten påminner om ett älghuvud, men då en del dimslöjor ligger kvar är det svårt att se ordentligt. Nästa gång jag tittar tycker jag att roten har flyttat sej en bit.

När jag tar geväret och tittar i kikarsiktet ser jag att det är ett älghuvud, en älgko och ingen björkrot. Jag kan se hur öronen rör sej och hon tittar åt det håll där jag sitter. Jag kan också se att det står en kalv bakom henne. Efter en stund försvinner de sakta in i skogen på andra sidan tjärnen.

Det har nu gått en timme och Göran bör vara framme hos mej när som helst. Jag hinner bara tänka att jag har ju inte sett hunden heller, när jag hör hur den river i med några hetsiga skall borta i backen där älgarna försvann. Det övergår sedan i ett fint ståndskall en stund men sedan hör jag hur älgarna går loss. Det blir några enstaka skall, sedan tystnar hunden. Nu hör jag älgarna, dom är på väg mot mej. Jag hör hur kvistar bryts inne i granskogen och klafsande steg i blötmyren.

I en glänta ser jag kon på väg upp mot skogsbilvägen, avståndet är ca 70 meter. Jag är beredd när kalven dyker upp i samma glänta och skottet smäller. Jag ser hur kalven rycker till och stannar upp ett ögonblick bakom några granar, sedan kommer han sakta fram i kanten av myren.

Jag skjuter ett skott till och han tar ett skutt och går sedan omkull. När jag är på väg mot kalven kommer kon tillbaka och försöker med hårda sparkar att få honom på benen igen, då kommer hunden fram till kalven och nu vänder hon sin ilska mot hunden och jagar honom runt kalven. När jag sakta går fram mot kalven får hon syn på mej och försvinner in i skogen med hunden efter sej. En stund senare hör jag hur hunden fått stopp på kon och ståndskallet ekar mellan bergen. Just när jag når fram till kalven dyker Göran upp, han var inte långt efter.

Vi hjälps åt att ta ur kalven, sedan går Göran upp till min bil och hämtar dragband som jag alltid brukar ha i bilen under jakten. När Göran kommer tillbaka har han några av de andra jägarna med sej och vi drar nu kalven upp till vägen. En av jägarna har en fyrhjulsdriven pickup med flak och på den lastar vi kalven.

Nu anländer alla jägare och vi gör upp eld en bit från vägen så vi kan grilla korv och koka kaffe, hela tiden under dessa bestyr hör vi hunden skälla uppe i berget. Då vi alla sitter runt elden går Göran upp till bilen. När han kommer tillbaka har han en tårtkartong i handen och nu anar vi alla att det är Greven som skall hyllas, han fyller ju år i dag.

Vi reser oss alla och hurrar för Greven, sedan sitter vi där runt elden och äter gräddtårta på papptallrikar. Jakten har gått bra, solen skiner och vi jägare har det ganska gott där vi sitter runt brasan.

 

2003-07-04