Stig Andersson


Fäbodar och skogskojor
på norra sidan Ammerån



Efter gamla vägen till Borgvattnet, ca 2 km från byn fanns en kombinerad slåtterstuga och timmerkoja, tillhörig N.O. Johansson. Den låg några meter från vägen på vänster sida. Man hade här stora myrodlingar och fick årligen många hässjor hö.


Odlingarna brukades en bit in på 1950-talet. Stugan är numera helt borta, platsen där stugan och odlingarna fanns heter Halsarna, av byborna kallad (Härscan).

Efter ca 1 km fanns vägskälet till Laxsjöhöjden. Fortsatte man den vägen nådde man efter ungefär 800 meter Mobodarna, där fanns två fäbodar. Det var Valfrid Nilsson (Sundström) och N.P. Gärds, till Sundströms f äbodar fanns stora myrodlingar som brukades in på 50-talet.

Stugan och ladugården är numera ganska förfallna. Stugan tillhörande Gärds bodar är ganska bra bibehållen, men ladugården förfallen. Den vallen var i bruk fram till mitten av 50-talet.

Fortsatte man vägen mot Borgvattnet fanns efter ca 4 km. Gammelbodarna, där fanns tre stugor tillhörande N.O. Johansson. E.P. Eriksson och Laurits Larsson. Två stugor finns någorlunda bibehållna, tillhörande Eriksson och Larsson, husen tillhörande N.O. Johansson fastighet är numera förfallna.

Ytterligare en km efter gamla vägen finns en stuga kallad (Karl)-baracken, den är nu i dåligt. skick. Den byggdes av Carl Skyttmo i slutet av 1940-talet. Några hundra meter österut hade Laurtis L. en slåtterstuga och skogskoja och stall. En större myrodling intill stugan brukades in på 60-talet. Stugan är numera flyttad ner till byn och placerad på en udde nedanför hemfastigheten.

Efter Spiselvägen (Spisservägen), en timmerväg som går ner till Ammerån, finns (Spisserkojan) ca.3 km. från vägen till Borgvattnet. Vägen är numera ombyggd till skogsbilväg och fortsätter några kilometer till sedan man passerat kojan. På 1940-talet byggdes en större skogbarack ca 2 km. längre upp efter vägen vid den så kallade (Gamspisflon). Den var avsedd för skogsarbetare som under kriget högg tremeters ved för järnvägens räkning. Den revs och forslades bort någon gång under 50-talet.

Nere vid Borgvattensvägen finns Pålkojan med tillhörande stall. Den byggdes någon gång under 1950-talet av Pål Svensson, Lorås, den är i bra skick. Några hundra meter därifrån finns Svens kojan på andra sidan vägen, den är i någorlunda skick.


En bit ovanför vägskälet till Borgvattnet på vänster sida ligger Uttertjärnkojan eller Jonaskojan, som den också kallades. Den var hopbyggd med stallet och en forbod. Det finns numera bara några rester kvar av kojan. I denna koja har jag bott i många vintrar både på 1930-talet och några vintrar på 40-talet. Jag minns än idag hur vi i början av april hade mycket snö och fullt körföre om vi skottade i några skovlar snö när vi skulle passera Bobergsvägen med våra lass för att komma ner till Ytterfjärden för att där lasta av vårt virke.

Året var 1940. Det hade under månaderna januari och februari varit grymt kallt med temperaturer på minus 40 grader många dagar i följd. Därför kändes det skönt när det i april blev mildare väder.
Det var många gånger gruvsamt att kliva upp på morgonen, kojan var allt annat än varm. Jag minns att i överslaf en där jag låg var det vitt av rim både på väggen och i taket.

Den 9 april 1940 minns j ag som igår. Klockan 5 på morgonen var vi färdiga att gå ut och sela på hästarna. Då ropade en av huggarna att vi skulle komma in och lyssna, han hade en batteridriven radio, ganska ovanligt för den tiden. Man hade en extra utsändning i radion. Tyskarna hade under natten gått in i Norge. Då man satt på timmerdoningen på väg upp i skogen hade man många funderingar om hur framtiden skulle bli.

Några hundra meter nedanför vägskälet till Borgvattnet fanns på vänster sida av vägen N.P. Perssons kojan, en koja hopbyggd med stallet. Den revs i slutet av 1930-talet och man byggde en ny koja nedanför vägen, en fin stuga med torkrum för våta kläder. Gamla stugan byggdes upp till stall för två hästar nedanför stallet.

I denna stuga bodde jag en vinter i slutet av 40- talet. Det var den finaste stuga jag bott i under mina år i skogen, varm och bra och torkrummet med plats för både våta kläder och hästselar var något nytt för mig.

Den som inte har prövat på att ligga och sova i en trång koja med kläder och selar på tork, har svårt att föreställa sig vilken lukt det kan bli av sura bossor och hästselar.

Vid Krokån ca 40 meter från vägen finns Krokåstugan byggd av Lars Olov Persson på 1920- talet. Nuvarande ägare Sven O. Larsson, stall för två hästar finns också. Där bodde skogsarbetare på vintern och på sensommaren var den bostad för slåtterfolket som slog myrslåttern efter ån. I den här stugan bodde jag vintern 1937 när vi avverkade i Borgberget på södra sidan ån.

På andra sidan Borg ån hundra meter från vägen fanns Borgåkojan en liten koja och stall för två hästar, allt nu rivet och borta. Även i denna koja har jag bott en vinter, jag tror det var 1939. Vad jag minns från denna koja, var hur det rök in hur man eldade. Det var befriande att få komma ut i friska luften efter en natt i överslaf en i den här kojan.

Sista kojan på norra sidan Arnmerån är Lablavikskojan, en barack för åttaman, byggd av flottningsföreningen. Ett stall för två hästar fanns ca 100 meter hitanför stugan. Här bodde under alla år flottningen pågick, flottare varje år.

Stugans nuvarande ägare är Göran Wiklund. Här bodde vi vintern 1938 och körde timmer ur berget ovanför stugan. Här fanns nästan ingen plats att lägga virket på, vi fick lägga virket på stenhällarna framför stugan. Sedan hade vi tummare som tummade virket eftersom vi lastade av, och sedan han tummat bara rullades virket ner i forsen. Vad vi kunde se var det många toppstockar som sjönk till botten direkt. Ja, så kunde man hantera virket på den tiden.

Terrängen oppe i berget var svår och många var de lass vi tippade och hästarna åkte många gånger omkull och vi hade ibland stora svårigheter att ta oss både oppför och utför berget.

En stuga jag glömt på norra sidan är Hasse Brännholms stuga, ca. 3 km från byn. Stugan ligger ca 400 meter från Borgvattenvägen. Den är byggd på senare tid, en fin stuga med flera uthus.

***

2003-03-23