Stig Andersson

 


En skolklass i Skyttmon år 1915. Lärarinnan heter
Ida Wilhelmina Brodin.



Några barndomsminnen från mina år som elev i Skyttmons skola

 

Efter att ha ambulerat mellan olika lokaler i byn med skolan, beslutade Skyttmons byamän att bygga en egen skola och postlokal. Tomt till skolan skänktes av N.P. Gärd och N.O. Johansson i Skyttmon.


Grunden till skolan blev lagd sensommaren 1920 av stenarbetare Erik Holmberg, Stugun, med sönerna Nils och Johan till hjälp.
Den timrades upp sommaren 1921 av Nils Petter Karlsson, Köttsjön, Janne Norberg Borgvattnet och Johannes Sahlin Mårdsjön.

Hösten 1921 hölls taklagsfest. Skolan byggdes klar 1922. Vårterminen 1923 flyttade barnen in i lilla salen på övre våningen. För att kunna fortsätta undervisningen i Skyttmons skola var det bestämt att det skulle finnas minst fem elever. När skolan skulle börja hösten 1927 var det kris, det fanns bara fyra skolbarn i byn och då bestämdes att jag skulle få börja skolan trots att jag var bara sex år.

Det var med stor spänning och förväntan som jag infann mej i skolan första dagen, men efter någon vecka hade jag kommit in i skolrutinerna och skolarbetet gick ganska bra. Vi var två pojkar och tre flickor det första året.

Andra året började en flicka från Lycktorpet, Viola, i skolan. Hon var under skoltiden inackorderad hos Valfrid Nilsson i Skyttmon, men gick varje lördag hem till Lycktorpet, ca fyra km. Den enda väg som fanns dit var en skogsstig på sommaren, på vintern var det ofta 8-10 hästar som drog timmer från kronparken och ner till Ammerån, så då gick det bra att ta sej fram med skidor eller spark.

Första skolåren 1921-1928 användes lilla salen på övre våningen, det var lättare att hålla värmen där uppe. I stora salen nere höll man på att montera element för vattenburen värme. Värmepannan var installerad i lägenheten på nedre våningen. Där bodde familjen Nils Lindgren som också skulle sköta eldningen av pannan.

Vår lärarinna hette Marta Carlberg och var från Palleråsen i Lit. Fröken Carlberg och Agda Lindgren hade det gemensamt att båda var religiösa. Agda var med i Frälsningsarmén och var ofta uppe och vittnade vid de möten som hölls i skolan. Hon hade det emellertid ganska besvärligt med Nils som hade ett hetsigt humör och gormade och svor när han blev retad. Nils arbetade i skogen och Agda tjänstgjorde som växeltelefonist och skötte även om postkontoret.

När Agda ville fröken Carlberg något, slog hon tre gånger med spiskroken på rören till värmeledningen. Det hördes bra i alla värmeelement i skolan, rena djungeltelegrafen kan man säga.

Agdas dotter Ing-Britt började skolan ett år efter mej, hon hann gå bara ett år i skolan innan familjen flyttade till Genvalla. 1929 flyttade August och Helga Bengtsson in i lägenheten och övertog arbetet med post och växel.

Många var de bibelstycken och psalmverser vi fick lära oss, särskilt över söndagar och helger hade vi långa hemläxor med i bland sex-sju psalmverser som vi skulle kunna utantill på måndagen.

De ämnen jag var mest intresserad av var historia och uppsatsskrivning. När Nils och jag hade hittat på något rackartyg, kunde vi av frökens ansiktsfärg förstå att det var bäst att hålla sej undan.

Vi barn fick också sköta städning och bära in ved till pannan. Sedan också till en kamin som installerats i stora salen som komplement till värmeelementen. Veden fick de familjer som hade barn i skolan, köra dit i en stor låda som var tillverkad speciellt för huggen småved.

Jag minns att det många gånger var kallt i gymnastiksalen nere, när jag och mina systrar satt där och åt våra smörgåsar. Efter som vi hade så pass långt till skolan hade vi alltid mat med oss hemifrån.

Jag minns en gång att vi fick en slant med oss för att vi skulle kunna gå till affären som Agust Bengtsson öppnat i ett uthus bakom skolan.

Där skulle vi få köpa en läsk och en bulle i stället för matsäcken hemifrån. När vi kom med våra flaskor från affären råkade fröken Carlberg se det och vi fick en ordentlig utskällning för denna läsk, hon påstod att det var lika syndigt att dricka läsk som öl. Ja, vi kan ju konstatera att tiderna förändrats sedan dess, tack och lov.

Vi barn fick också hjälpa till med snöskottning i bland, men ofta brukade bröderna Gärd packa ihop snön med en hästdragen vält.

En gång när vi barn och lärarinnan hade skottat skolgården, kom John Pettersson i Stugun med lastbil och framplog och vände på skolgården. Han drog då in en massa snö där vi skottat. Då blev fröken Carlberg rasande och Pettersson fick en riktig utskällning. Han fann det klokast att snabbt sätta sej i säkerhet och åka därifrån. Detta var troligen 1928 eller 1929.

Till detta kan nämnas att vägen Skyttmon-Stugun plogades med lastbil första gången 18/11-1927.

Från 1929 minns jag också hur jag tjänade pengar för första gången. En dag knackade det på dörren och när fröken öppnade dörren stod renägaren Olle Persson där, även kallad Lapp-Olle. Han frågade om han kunde få låna en pojke resten av dagen för ett jobb. Man höll på med renskiljning ute på Skyttmofjärden och hade satt upp stängsel av snöskärmar.

Nu skulle man ha någon som vaktade i öppningen där man släppte in renarna, som man fångade med lasso. Det stod en stund och vägde mellan Nils och mej vilken som skulle få gå, men jag hade tydligen läst bibeln lite bättre den dagen så jag drog det längsta strået den gången.


Jag blev mycket glad när fröken lovade att jag skulle få följa med Ol-Persa. I öppningen till rengärdet stod jag sedan med en skidstav i handen och vaktade tills det blev mörkt om kvällen.

Det var 20 grader kallt och jag frös ohyggligt om fötterna, men det blev något bättre sedan jag fått låna en renhud att stå på. När renskiljningen var över kom Ol-Persa fram och gav mej en femma och jag fick beröm for att jag klarat jobbet. Fem kronor var mycket pengar på den tiden. Det var en lycklig åttaåring som med en femma i handen sprang hem för att värma sej och få sej lite mat.

Jag minns en annan episod med lappar och renar från början av trettiotalet. En större renhop på flyttning hade stannat till för en rast på ägorna nedanför skolan. Fröken Carlberg brukade ta kort med sin lådkamera och nu skulle hon försöka ta några kort på renarna, men gammal lappgumma som åkte runt på skidor gillade inte detta. Hon kom farande klädd i en lång kjol med mössan nerdragen över ögonen och pipan i munnen och jagade undan renarna. Här skulle inte tas några kort på renar och fröken fick snabbt ta till flykten.

Ett arbete som vi barn såg fram emot var den stora vårstädningen av skolgården med omnejd. Vi skulle ha krattor och kvastar med oss hemifrån och var det bra väder bjöd lärarinnan på saft och kakor ute på gården.

Någon träslöjd förekom inte i vår skola, utan vi pojkar fick lära oss att sticka både strumpor och vantar och brodera på dukar och bonader. Detta är saker jag haft nytta av senare i livet, det förekommer än idag att jag brukar stoppa mina strumpor och sy i knappar.

På fettisdagen hade vi alltid friluftdag, då åkte vi ut på skidor och hade kaffe och bullar med oss. Jag minns särskilt en gång när vi arbetade oss upp på Fyråsberget med skidorna under armen. Sven Henriksson höll där på med avverkning. Nils Lindgren och Per Forslund var huggare. Där kokade vi kaffe tillsammans och dukade upp kopparna på en grov tallstock.


När det var dags att åka hem ner till landsvägen på skidor blev farten för hög för mej och jag åkte in i en tall och bröt ena skidan, till stor besvikelse och sorg, några nya skidor fick jag inte denna vinter.

Så gick åren och 12 år gammal slutade jag skolan. Just då tyckte jag det var roligt att sluta, jag trodde ju att jag var vuxen då. Men efter de första hårda åren i timmerskogen, fick jag ett annat perspektiv på åren i skolan och då insåg jag att det varit både nyttiga och roliga år för mej, dessa sex år i Skyttmons skola.


2003-05-07