Stig Andersson


Minnen från Skyttmons skyttegille bildat 1936



När Skyttmons skyttegille bildades 1936 var det tredje gången som skytterörelsen fick en organisation i Skyttmon. Den första gången var den 26 januari 1902, då Skyttmons första skytteförening bildades. Dess livslängd blev ej lång. Redan 1907 lades verksamheten ner i brist på intresse från styrelse och medlemmar.

Den 24 juni 1918 bildades Skyttmons nya skytteförening. Den var verksam till 1924 då den upphörde på grund av att den nya vägen till Boberg byggdes över skjutbanans område. Föreningens intressen bevakades inte, varför ersättning från vägstyrelsen uteblev.

Efter ett uppehåll på 12 år började många åter intressera sej för att bilda en ny skytteförening. Eldsjälen och pådrivaren Jonas Andersson-Skyttmo kallade till ett sammanträde i skolan för att utröna om intresse fanns för att bilda en skytteförening. Den 14 juni 1936, en strålande vacker sommardag samlades vi ungdomar och Jonas A. ute på trappan till skolan.

Vi väntade att flera intresserade skulle komma. Men just denna dag var det fotbollslandskamp mot Danmark och det var referat i radion av Sven Jerring. Många hade samlats hos Olle Sundström för att lyssna till referatet och glömde totalt bort
sammanträdet i skolan.

När vi på bron väntat i en halv timme,blev Jonas rasande och hoppade in i bilen och åkte hem, kvar blev bara vi ungdomar. När landskampen var slut kom de andra gubbarna i byn till skolan för att vara med på sammanträdet. Man blev något snopna när man hörde att Jonas åkt hem. Man enades om att Olle Sundström skulle åka hem till Jonas och försöka få honom att komma tillbaka till sammanträdet. Det lyckades också, Jonas kom tillbaka och deltog i sammanträdet om än något surmulen.

Vid sammanträdet kom man överens om att bilda en skytteförening vars namn skulle vara Skyttmons skyttegille. Hemmansägare Olle Sundström upplät mark för anläggningen, i första hand för en tid av 25 år. Följande styrelse valdes: Ordf. Axel Jonsson, vice ordf. Lauritz Larsson, sekr. Bror Nilsson vice sekr. Evert Andersson, kassör Olle Sundström, matrialförvaltare Jonas Andersson, skjutinstruktör Karl Jonasson, suppleanter i styrelsen Sven Henriksson och Gunnar Vesterlund. Beslöts vidare att två revisorer skulle väljas vid nästa möte.

Medlemsavgiften bestämdes till 1 krona per medlem och år.
Första året kunde man redovisa 32 medlemmar. Vid sammanträdet beslöts att starta planläggningen av skjutbanan. En arbetskommitté bestående av fyra personer valdes; den bestod av Jonas Andersson, Axel Jonsson, Sven Henriksson och Olle Sundström.

Man uppdrog åt styrelsen att ansöka om Skyttegillets anslutning till Jämtlands läns skytteförbund. Vidare beslöts att söka anslag av statsmedel för att bekosta anläggningen. I första hand lovade Jonas A.att bidraga med ett förskott på 500 kronor till löpande utgifter. Vid ett senare sammanträde bestämdes att ammunitionspriset skulle vara 70 öre per serie och att ammunitionsförvaltaren skulle få 2 öre per serie i ersättning för sitt arbete.

Vid sammanträde som hölls hos Olle Sundström den 16 januari
1937 valdes till revisorer E.P. Eriksson och Hilding Lögdberg, suppleanter blev Karl Jonasson och P.V. Johansson. Som representant till förbundsmötet i Östersund valdes Axel Jonsson.

Redan några dagar efter bildandet påbörjades byggandet av banan, många frivilliga från Skyttmons by och från Laxsjöhöjden deltog i arbetet som gick med rekordfart.

Den 21 juli var banan färdig och den inspekterades av statens representant löjtnant E. Lundholm, Östersund, som godkände banan och ansåg att det var en fin anläggning. Samma dag lossades de första skotten på banan och sedan tränades det nästan varje kväll och alla helgdagar. Fram till nyår sköts 10.360 stycken protokollförda skott på banan samt 488 skott på fältskjutningar.

Vid årsmötet 31/1-1931 framgick att kostnaden för bygget av banan slutade på 731:40 för dessa kostnader söktes bidrag av statsmedel, vilket också betalades ut under år 1931.

Föreningens första tävlingsskjutning hölls den 21/9-36, tävlingen bestod i insatsskjutning på både 200 och 300 meter. Till denna tävling var även Boberg-Selets skytteförening inbjudna, tävlingen vanns av Evert Andersson, Skyttmo.

Första fältskjutningen anordnades annandag jul 1936. Skyttar från Boberg-Selet var även då inbjudna. Denna fältskjutning vanns av Karl Jonasson, Skyttmo. Man hade samtidigt två insatsskjutningar, dessa vanns av Bror Nilsson Skyttmon och Viktor Olsson, Selet.

Under år 1936 hade medlemmar i föreningen erövrat 11 stycken skyttemärken,1 guld 9 silver och 1 brons. Guldmärket erövrades av Karl Jonasson, Skyttmo.

Skyttmons damer samlade in pengar till ett hederspris en fin pokal, denna pokal skulle erövras tre gånger för att bli skyttens egendom. Man beslöt även att samla in pengar till ett vandringspris som skulle tävlas om gemensamt med Boberg-Selets skytteförening.

Första dagen för att tävla om damernas pris bestämdes till den 30 maj 1931. Vid sammanträde den 2 maj 1937 beslöts att bygga tak och bänkar vid både 200 och 300 meters skjutstationer. För ordna med detta valdes en arbetskommitté bestående av följande personer, Axel Jonsson, Olle Sundström och Karl Jonasson.

En nöjeskommitté valdes även bestående av Sven Backlund, Olle Sundström, Karl Jonasson och Henry Andersson. Dessa skulle under sommaren anordna danser och fester i byn för att få inkomster till föreningen. Intresset för att träna och att få tävla var stort hos medlemmarna och det knallade friskt på banan både vardagskvällar och söndagar under sommaren och hösten och intresset för skjutningen höll i sej ganska konstant under många år.

Att träningen gav resultat bevisas av att Carl Skyttmo redan 1942 blev svensk mästare på armegevär vid SM i Östersund. I krets- och förbundstävlingar samt de årligen återkommande riksskyttetävlingarna, Riksskölden, Stockholms-Tidningens och Göteborgspokalen, nådde gillets skyttar många fina placeringar såväl individuellt som i lag.

Även många yngre skyttar visade goda anlag, varför förhoppningarna inför framtiden var stora. För att kunna delta i så många både fältskjutningar och banskjutningar som möjligt fick vi skyttar offra både tid och pengar. Under krigsåren när inga privatbilar fick användas, åkte vi ofta taxi när det gällde längre resor och när alla taxibilar var monterade med gengasaggregat fick vi många gånger kliva av och skjuta på bilen uppför backarna.

Många resor med oss skyttar gjorde Otto Nihlen i Mårdsjön, Nils Larsson i Borgvattnet och Anton Vestlund i Boberg. Axel Jonsson i Skyttmon hade en taxi placerad i Boberg som kördes av Vestlund. De flesta gånger användes en Horsch, en tysk lyxbil enligt dåtiden, men då den vägde 2.800 kg blev den med gengas monterad ganska svag i uppförsbackar.

Jonas Skyttmo monterade redan under 1940 gengas på sin Mercedes men den var också ganska svag i uppförsbackar. Jonas höll sej med egna kolugnar och sålde kol till många ägare av gengasbilar i trakten. En del bilar drevs med vedaggregat och under en tid tillverkade Artur Åslund och Bertil Holmberg gengasved till försäljning åt dessa bilägare.

Men till skyttetävlingar på närmare håll fick man trampa på sin cykel. Det var bara att kliva på sin cykel vilken årstid det än var.
Våren 1941, troligen i april åkte Artur Åslund,jag och Evert Skyttmo till Fyrås på en fältskjutning per cykel. Då fick vi verkligen slita ont. Vägen var bedrövlig omväxlande is och sörja, men själva skjutningen lyckades bra, vi fick alla tre pris men gruvade oss mycket för hemfärden. Men efter en stadig middag hos Ol Nilssa i Fyrås klarade vi även den.

Jag minns en fältskjutning i Selet vintern 1942, i februari. Artur Åslund och jag hade bestämt att vi skulle åka dit på cykel. När vi startade i Skyttmon på morronen var det minus 30 grader. Att vi klarade denna tur till Selet utan att förfrysa framstår i dag som oförklarligt, men man var några år yngre och tåligare på den tiden.

Carl Skyttmo stod i särklass bland skyttarna i gillet, men goda skyttar var även Evert Skyttmo och Henry S., Olle Sundström, Bror Nilsson och Axel Jonsson och inte att förglömma Jonas Skyttmo.


Carl Skyttmo var en av
traktens framstående skyttar.
Han vann bl.a SM 1942.

Efter sitt SM i Östersund 1942 vann Kalle förbundsmästerskapen flera år i följd; seger i stortävlingen Margaretakedjan år 1944 och ständig deltagare i Jämtlandsförbundets SM lag under en lång följd av år. Carl Skyttmo fick 1991 mottaga skyttets hedersplakett i guld för ett livslångt deltagande som skytt.

Vid SM i Östersund spöade Kalle S. världens just då främsta gevärsskytt, Kurt Johansson. Kalles sista serie i mästerskapen med nio femettor och en fyra väckte stor sensation bland dessa storskyttar.

Vi yngre skyttar hade många tillfällen att mäta våra krafter med skyttar från våra grannföreningar. Nya skjutbanor byggdes upp runt om i byarna. Borgvattnet hade sin bana klar 1942, Carl S. fick som nybliven mästare skjuta invigningsskotten på denna bana. Samma år var även banan i Mårdsjön färdig, i Boberg hade man en äldre bana som byggdes om och renoverades 1940, då installerades även telefon.

Boberg-Selets skytteförening bildades redan 1906. Vi tävlade även i Hammerdal, Gåxsjö, Fyrås och Högarna. Mitt bästa resultat i fältskytte kom 1943 när jag kom tvåa iförbundsmästerskapen ute på Frösön och i pris fick en fin Orreforsvas. När jag sen kom upp till det rum på pensionatet som jag delade med Evert S. minns jag att Jonas S.kom emot mej och ropade:

"Kom hit nu ska du få dej en stor konjak."

Han var lika glad som jag att det hade lyckats så pass bra för mej.

Ett av mina glada minnen från åren med skyttet var när jag tillsammans med Johan Andersson, "Plåtis", från Hammerdal och Bror Nilsson vann lag i korporationsskjutningen i Östersund. Plåtis var medlem i Skyttmon i många år. Jag cyklade till Hammerdal och därifrån åkte Johan och jag tåg till Östersund. Jag minns att Johan klagade på huvudvärk på tåget. Han hade varit på Svartviken på dans under natten och blivit på lyran. När vi kom till Östersund mötte oss Bror N. som hade åkt in dagen före. Han såg genast att Johan var i dålig form och lyckades skaffa fram tabletter så vi kunde kurera Johan och det lyckades så bra att vi vann lagmästerskapet.

Det skulle vara en skytt från andra, tredje och fjärde klass. Jag sköt andra klass, Johan tredje och Bror fjärde klass. Sedan var det prisutdelning på Jamtli med mat och kaffe. Tåget gick sent på kvällen tillbaka till Hammerdal och det var ganska sent på natten innan jag var hemma igen.

1944 ställde Skyttmon upp med ett lag i skidskytte på mästerskapen i Östersund. Det var Carl S. Henry S. och jag. Vi hade tränat ganska mycket och var i bra form, men vi kom bara tvåa. Vi fick spö av Stugun, som hade två tävlingsåkare med i laget, Erik och Lennart Nässen, men det var ju inte så dåligt ändå att komma tvåa bland Jämtlands skytteföreningar.

Efter Jonas Skyttmos död 1945 och krigets slut samma år, dalade intresset för skyttet en hel del. När sedan Kalle S. flyttade till Östersund i början av femtiotalet minskade intresset ytterligare. Efter att ha fört en tynande tillvaro i flera år lades föreningen ner i början av sextiotalet och en framgångsrik period i Skyttmons skyttegille var tillända.

Nu växer skogen tät uppe vid skjutbanan där vi tillbringade så många kvällar och söndagar med träning och tävlingar. Den som åker vägen förbi och inte är bekant i trakten kan inte ana att här låg en skjutbana där några av Jämtlands och en av Sveriges bästa skyttar brukade träna och tävla på 40-50 talet.
Skyttmons tredje skytteförening är nu ett minne blott.


2003-05-07