Stig Andersson

Minnen från fäbodvallar
och timmerkojor


På hästryggen sitter Lars och pappa Markus Mårtensson håller hästen Libom.
De övriga är okända.Kortet är taget framför gamla Grundsvakojan som
då tillhörde Elin Eriksson, Skyttmon 2:1, ca 1907.
Foto: Brita Mårtensson, Skyttmon. Glasplåt B Må 199 finns på JLM.


I kojan som fanns ovanför J.Skyttmos fäbodar bodde under många år en man som hette Anders Erik Göransson. Han högg timmer under vintrarna och på somrarna hjälpte han Jonas med slåttern och höll även på med skogsdikning.

Jag minns en episod från början av 50-talet. Vi skulle opp till Kälabodarna för att bärga höskörden. Jag hade varit opp till bodarna någon vecka tidigare och såg då att det var ovanligt bra med hö på vallarna. Nikolaus kor gick på bete i skogen runt vallen, men vi hade en bra hage runt vallen så vår höskörd brukade klara sej bra ändå.

Denna sommar som var den sista som Nikolaus hade djur uppe i bodarna, hade han en bopiga som kallades Strömsunds-Tora. Hon var mycket stor och kraftig, vägde säkert minst 125 kilo. Hennes man var liten och tanig, han hade jobbat på tivoli som trollkarl och eldslukare. Han brukade ibland ha uppträdande på logen i Skyttmon.

När vi den här dagen kom upp till vallen var Nikolaus alla kor, får och getter inne på vallen och höet var fullständigt nerbetat och nertrampat. Tora hade öppnat alla grindar så djuren gick ut och in som dom ville, det började ju bli dåligt med betet på skogen.

Det var mycket varmt den här dagen och oppe vid stugan stod Tora. Hon var nästan naken. Det enda hon hade på sej var ett litet höftskynke runt midjan. Min far ropade och undrade varför hon hade släppt in djuren på vallen. Hon kom då med långa steg fram till min far, satte knytnäven under hans näsa och skrek:
"Det är ingenting som angår dej".

Han fick i all hast backa och skyndade sej att stänga grinden mellan sej och Tora. Det var bara att åka hem igen, det fanns inget hö att bärga.

I Stugubergsbodarna påstod många fäbodjäntor att det spökade. En del hade sett vittror och kor ute på vallen om nätterna. Stugan är numera skymd av stora granar och man ser inte stugan förrän man är alldeles inpå den.

I Grundsvakojan bodde under många vintrar Karl Johan Johansson, även kallad Lill Kalle. Han var dräng hos Markus Mårtensson och körde timmer under vintrarna och bodde då i kojan. Han hade i regel bara en huggare och brukade köra ett lass om dagen.

Kalle var mycket intresserad av fiske och jakt och hade här många tillfällen att utöva sin hobby. En eftermiddag var han ute på mårdjakt och lyckades jaga in en mård i en hålstubbe som var ca fyra meter hög. Han klättrade upp och stoppade igen ingångshålet med en jacka och skyndade sedan hem till kojan och hämtade häst och timmerstötting och en såg. Väl tillbaka sågade han ner stubben, lade den på stöttingen och körde den hem till kojan.

Han släpade sedan in stubben i kojan och tog bort jackan och ut kom mården med en hiskelig fart. Jakten gick runt inne i kojan, allt som fanns framme på bordet åkte i golvet, både mat och kaffekoppar.

Efter några fåfänga försök att ta sej ut via skorstenen var mårdpälsen full av sot och röran var obeskrivlig innan Kalle med en påk lyckades att få in en fullträff på mården uppe i överslafen. Kalle hade sedan ett drygt jobb med att städa upp i kojan innan huggaren kom hem.

Det hände även att någon älg gick till de sälla jaktmarkerna under den tid Kalle bodde i kojan.

***

2003-05-07